Sport.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av sport. Möjligen ridsport och motorsport, men ingenting annat. För en del år sedan så gick vinter-OS i Salt Lake City. Den enda anledningen till att jag minns just det är att alla på skolan gick runt och sjöng på någon låt som Markoolio hade gjort. Ni minns den säkert; "vi ska vinna vi ska ta dom, vi ska göra losers av dom".

Ni vet då man är liten, vilket jag var vid den här tidpunkten, då vill man ju vara vuxen och man har oftast någon vuxen förebild. Det kändes som att nästan alla tyckte att det var en jättestor grej att några idioter på andra sidan världen fick tävla i sina organiserade dagislekar. I min strävan efter att vara vuxen och mogen så bestäde jag mig för att helt enkelt bli sportintresserad jag också.
Det gick inte så bra, jag satt hemma hos en av mina "vuxna förebilder" tillsammans med hennes man och barn och några till, och skulle titta på skidåkningen. Inte slalomskidåkning, utan längdskidåkning.
De hade dukat soffbordet med allt möjligt sådant man äter framför tv:n, och alla runt mig satt och var jättetaggade. Så taggade så man skulle kunna tro att det var de som skulle ut i skidspåret. Det spekulerades och pratades om att Per Elofsson, han skulle ta hem det här! Inget snack om saken.
Ska jag sitta 3-4 timmar framför en tv, då vill jag se zombier som sliter ut människors inälvor, någon komiker som drar rasistskämt eller möjligen våldsporr (kvalitets-TV, ni vet). Något jag INTE vill plåga min frontallob med är dreglande testosteronstinna män i trikåer som stakar sig fram på skidor i ett vitt tråkigt vinterlandskap.
Det insåg jag redan några minuter efter att startskottet gått. Personer runt omkring mig skrek åt skidåkarna som befann sig på andra sidan jordklotet och jag försökte vara entusiastisk. Jag försökte hitta någonting att bli intresserad av. "Ooooj titta; Per Elofsson leder." "Oj titta, nu kommer det en tysk och går om Per Elofsson." "Oj titta, tysken leder." "Oj titta, tysken varvar Per Elofsson." "Oj titta, tysken vann." "Oj, titta. Per Elofsson gråter."
Ni minns säkert det också, Johan Muhlegg, tysken som piskade Per Elofsson under typ hela OS och som sedan visade sig vara dopad.
Alla som satt runt mig stönade och gömde sig under sina filtar. Tror inte de hade alltför långt till tårarna. Själv satt jag och småskrattade inombords. Vilken fail, folk har ingen humor. .

Men igår, då hittade jag en sport. Cheese rolling. Det går helt enkelt ut på att man släpper en ost från toppen av en backe, och den som först fångar osten, eller tar sig över mållinjen vid backens slut, vinner osten.





Vilken action! Vilken publiksport! Vilken genialitet!

(Klassfest, toppstugan, mickelbacken anyone?)