Sport.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av sport. Möjligen ridsport och motorsport, men ingenting annat. För en del år sedan så gick vinter-OS i Salt Lake City. Den enda anledningen till att jag minns just det är att alla på skolan gick runt och sjöng på någon låt som Markoolio hade gjort. Ni minns den säkert; "vi ska vinna vi ska ta dom, vi ska göra losers av dom".

Ni vet då man är liten, vilket jag var vid den här tidpunkten, då vill man ju vara vuxen och man har oftast någon vuxen förebild. Det kändes som att nästan alla tyckte att det var en jättestor grej att några idioter på andra sidan världen fick tävla i sina organiserade dagislekar. I min strävan efter att vara vuxen och mogen så bestäde jag mig för att helt enkelt bli sportintresserad jag också.
Det gick inte så bra, jag satt hemma hos en av mina "vuxna förebilder" tillsammans med hennes man och barn och några till, och skulle titta på skidåkningen. Inte slalomskidåkning, utan längdskidåkning.
De hade dukat soffbordet med allt möjligt sådant man äter framför tv:n, och alla runt mig satt och var jättetaggade. Så taggade så man skulle kunna tro att det var de som skulle ut i skidspåret. Det spekulerades och pratades om att Per Elofsson, han skulle ta hem det här! Inget snack om saken.
Ska jag sitta 3-4 timmar framför en tv, då vill jag se zombier som sliter ut människors inälvor, någon komiker som drar rasistskämt eller möjligen våldsporr (kvalitets-TV, ni vet). Något jag INTE vill plåga min frontallob med är dreglande testosteronstinna män i trikåer som stakar sig fram på skidor i ett vitt tråkigt vinterlandskap.
Det insåg jag redan några minuter efter att startskottet gått. Personer runt omkring mig skrek åt skidåkarna som befann sig på andra sidan jordklotet och jag försökte vara entusiastisk. Jag försökte hitta någonting att bli intresserad av. "Ooooj titta; Per Elofsson leder." "Oj titta, nu kommer det en tysk och går om Per Elofsson." "Oj titta, tysken leder." "Oj titta, tysken varvar Per Elofsson." "Oj titta, tysken vann." "Oj, titta. Per Elofsson gråter."
Ni minns säkert det också, Johan Muhlegg, tysken som piskade Per Elofsson under typ hela OS och som sedan visade sig vara dopad.
Alla som satt runt mig stönade och gömde sig under sina filtar. Tror inte de hade alltför långt till tårarna. Själv satt jag och småskrattade inombords. Vilken fail, folk har ingen humor. .

Men igår, då hittade jag en sport. Cheese rolling. Det går helt enkelt ut på att man släpper en ost från toppen av en backe, och den som först fångar osten, eller tar sig över mållinjen vid backens slut, vinner osten.





Vilken action! Vilken publiksport! Vilken genialitet!

(Klassfest, toppstugan, mickelbacken anyone?)

Midnatt råder.

Klockan är 03.25 natten mot julafton. Jag ligger i soffan med datorn i knät, dricker julmust, äter på nån griseknoes fötter och surfar på flashback. Livet kunde vara väldigt mycket sämre.
Med andra ord, julen at it's best. Lugn, stillhet, mystisk god mat och julmust.
Jag har egentligen ingenting vettigt att säga, ville bara önska alla mina kära läsare en riktigt god jul!

Jag prostituerar?

När jag för några månader sedan satt i min lägenhet, plågad och nästan kvävd av en outsinlig tristess, (alltså precis som nu) så roade jag mig med att bli medlem på en kontaktsida. I rent vetenskapligt syfte alltså.
Inom några minuter började mailen ramla in. Allt från ensamma pojkar som "bara vill ha någon att prata med", till 60-åringar som gillar ageplay. För er amatörer som inte vet det så är ageplay oftast en synonym för "jag är gubbsjuk och vill ha en liten fjortis att knulla sönder". För övrigt ett skrämmande vanligt fenomen.

En dag fick jag ett mail från en 40-åring. Det intresserade mig därför att han skrev något i stil med "Hej! Lust att utöka klädkontot lite? Hör av dig!". Inte för att jag har ett klädkonto, eller ens gillar kläder, men med en smula intelligens kunde man ju utläsa mellan raderna att det handlade om pengar. Jag gillar ju pengar, så han fick min msn.
Vi pratade en hel del. Han bodde ensam i ett hus, var över 40, hade betalat för sex förut och kunde gärna tänka sig att träffas och fika först. Han kunde till och med bjuda på fikat.
Ni har antagligen redan räknat ut att han alltså ville ha sex och betala för det.
Affärskvinna som man är så skulle jag ju aldrig tänka på att göra en affär utan att veta exakt vad jag skulle vinna/förlora på det, så jag tjatade lite och fick till slut både en bild på honom och ett prisförslag på 2500-3000 kr för ett ligg.
Fair enough för min del liksom.
Jag såg ett alldeles lysande tillfälle att få svar på frågan vi alla nu ställer oss; VARFÖR vill du betala så mycket pengar för lite fitta? Vad är grejen med att lägga pengarna på en så svettig, kladdig, ansträngande och kortvarig fysisk aktivitet istället för att till exempel köpa en ny säng? TV? Aktier? Sexleksaker? Varför inte en upplåsbar docka och en lösfitta som kan användas när som helst, hur ofta som helst?
Svaret blev en av modern tids största besvikelser. Enligt honom så såg han det inte som sexhandel, han såg det som att vi skulle träffas och ha lite "kul", och att han sen skulle supporta mig lite ekonomiskt.
Vaddå inte sexhandel?? Som om jag skulle ligga med dig om jag INTE skulle få bra betalt. Tror inte det va.

Okej, let's face it, självklart funderade jag allvarligt över det där erbjudandet. Det tror jag alla i min situation skulle ha gjort. Jag velade fram och tillbaka i flera veckor. Det som bekymrade mig mest var att på bilden han skickat, så såg han relativt bra ut för att vara över 40. Vad kan man dra för slutsats av det?
Jag kom fram till att det nog är 3 olika sorters män som köper sex.

Den första kategorin är de som trots enorma ansträgningar och obefintliga krav inte lyckas få ett ligg. Antagligen dom där kraftigt överviktiga killarna som saknar all form av hygien och social kompetens. We all know one.
Men det stämde ju inte med bilden på min eventuella sexköpare. Med hans utseende kan det inte ha varit alltför svårt att få ett ligg i hans egen ålder. Men om nu bilden ljög, så är ju frågan om det är värt det psykiska lidandet för min del att genomföra affären?

Andra kategorin torde vara de gifta männen som har en fru som gillar new age och precis har funnit sig själv. Därför sover hon i gästrummet, och mannen börjar lida allvarligt brist på lite "good ol' in and out". Hans högerhand har fått förslitningsskador av för mycket självtillfredsställelse och grannarna har börjat slänga misstänksamma blickar efter att deras hund plötsligt blivit inkontinent.
Men han anser sig för snål för att tvinga till sig sex, för då finns en risk att han måste betala skadestånd, och begära skilsmässa skulle betyda att han måste dela med sig av sina tillgångar till henne, vilket han inte anser henne vara värd. Då återstår alternativet att söka sex på annat håll.
För en man med pengar och lite krav på tillvaron så vore någon som jag perfekt. Inte gammal och utsliten, men inte heller minderårig.
Men min eventuella sexköpare var inte gift, så han tillhör knappast denna kategori heller.

Det innbär att risken borde vara ganska stor att han skulle falla under den tredje kategorin.
Den tredje kategorin är dom här killarna som blev slagna som barn.
Dom där som sitter hemma i sin lägenhet eller stuga i skogen hela dagarna efter industrijobbet och porrsurfar och runkar.
Han drömmer om att ha en liten sexslav som lyder hans minsta vink, och som han kan utföra sina sjuka BDSM-fantasier på. Han har konstigt nog ännu inte hittat någon villig och är därför nu beredd att betala för att få utlopp för sina lustar.
Han har antagligen en enda vän som sedan kommer tjäna jättemycket på att bli intervjuad av aftonbladet efter att den perverterade killen har våldtagit och mördat en ung tjej (eller två) på någon enslig väg i något förortssamhälle.

Så nej, jag lät det hela rinna ut i sanden. Jag vet inte om han hittade någon annan modigare fjortis eller om han fortfarande går runt och är kåt.
Jag håller mig till mitt uppmärksamhetshorande här. En dag kanske jag kan ta betalt för det?