Hej alla mina kära bloggläsare!
Nu har jag haft denna blogg i snart ett år, och jag har ganska många trogna läsare.
Därför känner jag att jag måste göra en liten bekännelse för er. Eller ja, inte så liten, men jag kan tycka att ni förtjänar att veta sanningen om varför min blogg är som den är, och uppdateras så sällan.
En gång för länge sedan såg jag ett tv-program. Förhäxad hette programmet, och handlade om 3 häxor som slogs mot demoner. Jag älskade det programmet, och det dröjde inte länge förrän jag själv började pyssla med massa magiska grejer.
Det började ganska oskyldigt, med lite tarotkort och egna små ritualer i fullmånens sken. En dag kom jag på att jag ville göra en brygd. Till det behövde jag några olika sorters örter, därför odlade jag min egen örtträdgård. Det var DÄR allt började.
Trots att jag alltid varit usel på växtskötsel så frodades mina örter.
Jag har alltid varit ytterst bestämd angående min ståndpunkt emot alla sorters droger (utom alkohol och nikotin, ni vet sådana där ofarliga grejer), men det hjälpte mig inte den dagen jag hittade några annorlunda blad i min örtaträdgård.
Min nyfikenhet tvingade mig att ta upp ett av bladen och ta en noggrannare titt. Mina ögon kunde inte ge mig någon vidare information, varpå jag provade att lukta på bladet.
Nästa sak jag minns är att jag fann mig själv dansandes naken i en ring på åkern utanför vårat hus. Jag snubblade in i huset och tänkte på vilken tur jag hade som var ensam hemma just den här dagen. Det skulle dock visa sig få ödesdigra konsekvenser.
Det var så det började, När jag nyss kommit in i huset hörde jag en röst: "Marina! rensa din örtagård!" Jag gjorde som rösten sa åt mig, jag ryckte upp alla mina växter utom de magiska bladen, så de skulle få fritt utrymme att föröka sig.
I takt med att tillgången på de magiska bladen blev större, blev också grunden till mitt missbruk starkare. Från att bara ha gjort relativt oskyldiga grejer, som att danska naken på åkrar, så eskalerade mitt beteende. Som den gången jag gav jultomten en pungspark när han stod i vägen för mig inne i ett köpcenter när jag skulle köpa julklappar till mina föräldrar. Ni som känt mig länge kommer kanske ihåg den där katten vi hade som sprang bort och aldrig kom tillbaka? I själva verket sprang han inte bort, han kom olyckligtvis förbi mig precis när jag stod i fullmånens sken och funderade på vad jag skulle offra för att blidka gudarna.
Vid det här laget kunde jag inte sluta, jag hade blivit besatt av de magiska bladen.
Ni kommer kanske ihåg att jag ibland åkt ner till stockholm, för att ha "praktik", och ibland för att "hälsa på släkt och vänner". I själva verket har jag inte alls varit i Stockholm, utan jag har varit i byn Moheda utanför Växjö, för att hälsa på min gode vän och tillika frölangare.
Jag har lyckats dölja mitt beteende, det får ni hålla med om. Ingen har anat att jag går från att vara en väluppfostrad och duktig pluggis om dagarna, till att bli en nedknarkad häxa styrd av onda demoner på kvällarna och nätterna.
Men nu har slutligen bubblan spruckit. När jag var hos tandläkaren i torsdags så hade jag inte hunnit låta drogerna gå ur kroppen efter min extatiska natt. När jag låg där och såg tandsköterskans händer närma sig min mun med de där äckliga röntgenbrickorna som man fotar tänderna med så var jag övertygad om att det var huvudet från min tidigare offrade katt som hon tänkte tvinga ned i min mun. Av förståeliga skäl freakade jag ut totalt. Så till den grad att patienterna som satt i väntrummet utanför larmade polisen när de hörde tandsköterskans skrik.
Så nu känner ni till historien. Nu vet ni också att min blogg inte kommer bli uppdaterad de närmaste månaderna, då jag ska in på behandlingshemmet i Hassela nästa vecka.
Jag tackar er läsare från djupet av mitt hjärta för att ni med erat beröm och era kommentarer varit den stora glädjen i det här senaste svåra året. Hoppas vi hörs igen!
//Marina
Inlägg
