Men nu tänker jag ändå försöka, bara för jag tycker ämnet är så fascinerande.
Ska kanske också säga att jag med "inskränkta bönder" inte vill kasta någonting ont på de bönder som är de här trevliga människorna som förser oss med kött, grödor, hö och halm.
Jag syftar på de här bönderna som bär keps, har snus som rinner nedför tänderna, åker runt i någon gammal skrothög, brunstvrålar ut genom rutan så fort de ser något på två ben som innehar en fitta, och som ofta kliar sig på pungen genom varselbyxorna offentligt.
Röstar ofta på sverigedemokraterna och gillar att tala om hur onaturligt det är med bögar ska också tilläggas. Nu vet ni vad jag menar hoppas jag.
När jag var runt 5-6 år så skulle jag gå ner själv och hämta posten (detta var innan Anders Eklund blev rikskändis och alla fick pedofilhybris). Jag minns inte riktigt varför, antagligen hade jag sett någon film eller något som handlade om en stor stygg varg, för jag kände mig sådär ynklig och rädd för att gå ut i skogen ensam, för tänk om jag skulle bli uppäten av en varg!
Jag nämde detta för min känslokalla far, som först skrattade rått åt mig, och sedan sa:
- Är du rädd för varg? Du, jag lovar dig att om du, mot förmodan, skulle möta en varg så är vargen mycket räddare för dig än vad du är för den. Gå nu, jag vill ha min tidning.
Så jag gick, jag mötte ingen varg och jag var inte särskilt rädd heller.
Jag har aldrig någonsin hört någon vuxen människa vid sina sinnens fulla bruk säga att de är uppriktigt rädda för varg. Aldrig någonsin. Förrän den dagen då aftonbladet eller någon annan dålig tidning första gången nämnde att man eventuellt skulle låta skjuta av några vargar. Helt plötsligt gick alla norrlands inskränkta bönder, skjutkåta kukhuvuden och oallmänbildade whitetrash man ur huse för att få grina ut i tidningar, debattartiklar och framför allt facebookgrupper om hur fruktansvärt synd det är om alla oss norr om dalälven.
Vi vågar ju knappt jaga längre, för skulle man släppa hundstackarn så blir den ju bara sliten i stycken av någon varg. Vi kan ju inte ha något tamboskap, för de blir ju bara rivna varg. Vi vågar ju tamejfan knappt gå ut, för då kommer det ju en vargjävel och attackerar oss! Dessutom sprider de bandmask som en dagistoalett. Det är ju som att ha en jävla tyrannosaurus rex i skogen! Utrota vargen!
De som motsätter sig detta, de är "enna jävla stockholmare o stadsbor som int vet ett skit om o bo nörr om dalälva."
Men här står jag, djurvän, hundägare, norrlänning, född och uppvuxen i vad som kan vara norrlands glesaste glesbygd och lantligaste landsbygd. Tydligen är jag vargkramare också, eftersom jag inte tycker att skjutkåta kukhuvuden ska få vistas i skogen med vapen överhuvudtaget. Särskilt inte i flock med syfte att skjuta av några få djur av en redan utrotningshotad art som de alla vill utrota.
Men men, de fick ju skjuta av sina 27 vargar. I viltvårdsyfte, skjuta av några, plantera in nya och på så vis få en livskraftigare vargstam fri från inavel.
Norrlands förenade skjutkåta kukhuvuden såg tydligen sin chans att få vara lite manliga och tuffa i viltvårdandets namn, så 12 000 personer anmälde sig. 12 000 personer som skulle skjuta av sammanlagt 27 vargar samlades på jaktmöten där det resonerades om hur man på bästa möjliga sätt skulle kunna skjuta ännu fler, utan att riskera att åka dit för någon form av jaktbrott. Till exempel genom att se till att vänta med att rapportera in när man lyckats ta död på en varg.
Och ja, det har inte direkt varit en hemlighet att det har gått till så.
Sedan när de fått skjuta dessa djur, och flera till plus flera skadeskjutningar som för övrigt försvarades av något akademiskt bottenskikt med att "kolla på skidskyttarna, de missar också", och själva inplanteringen av nya vargar börjar planeras, då var det inte lika kul längre.
Det blev tydligen ett sådant där antiklimax. It's over. Det var nu jaktkuken slaknade, gled ur och man insåg att man gjort någon tatuerad och sönderpiercad ensamstående tvåbarnsmorsa gravid.
NEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJ!!!!! Skrek alla norrlands inskränkta bönder, skjutkåta kukhuvuden och oallmänbildade whitetrash i kör.
- Vi vill skjuta fler!
- Vi är ju så rädda!
- Lätt för er stockholmare att säga att vi ska ha varg här, men tänk på ooooss!!
Så var det igång igen.
Vargen, som inte dödat en människa i Sverige på 200 år. Vargen som ingår i vår biologiska mångfald men tydligen inte är mer värd än att man i mångas tycke kan utrota totalt för att bevara en tradition som inte ens är på utdöende (ni vet facebookgruppen "bevara traditionen jakt med löshund"). Människor som får lov att gå runt i skogen med vapen och skjuta på levande varelser för att de sagt att de vill ägna sig åt seriöst viltvårdsarbete, som tycker att det är okej att gå ut i media och ljuga för att de ska få känna sig mer manliga.
Ja, jag är helt säker på att det ligger mycket i manligheten. Jag fattar att det måste kännas alldeles underbart bra och manligt att få fälla en varg så man kan sitta och dricka hembränt på efterfesten och få beröm av sina gelikar.
Grattis kära jägare, ni har precis förlöjligat hela jägarkåren.
Eller ja, hela Norrland.
Inlägg
